emmaversuschark

Det som skrämmer mig mest är att människor är så inställda på att världen ska vara artificiell. Jag fylls av ett obehag när jag tänker på vårt släktes brist på självdistans.

Jag läste om att de tänkte skjuta ner vargar i Värmlandsskogarna därför att de tydligen har attackerat ett antal hundar i trakterna. De skiter i att det bara finns 30 stycken vargar i värmlandskogarna och totalt 150 stycken vargar i hela Skandinavien. Det ignorerar även att det är tjuvjägare som har lockat vargarna till område med kött. Tjuvjägare som förmodligen varit tvugna att avreagera sig på något då de aldrig fick chansen att vara en skolmassaker. Äckliga jävla vårtiga män som förmodligen aldrig får knulla.

Det är väl i själva verket de som borde utrotas?

Som tur är inleds skyddsjakt som ska skrämma bort vargarna från området där skottlossningen ska äga rum. Även de förstår att detta är ett fortsatt hot mot en hälsosam ekologi. Jag ser detta som en liten del av det stora.

Vi gör vad som helst för att vi själva ska få det så bekvämt som möjligt och verkar inte förstå att våra handlingar även har konsekvenser. Vi utrotar vilda djur och föder istället upp individer i indutrier och behandlar de som objekt och som vilken produkt som helst. Vi sprider ut våra förmåner över hela jorden. Vi täcker fälten med asfalt, övergöder våra sjöar och gör orättvisor frukstansvärt synliga. De är som vanligt den rike vite mannen som äger vår jord och leker med den för att få kunna ha råd att köpa horor.

Ingenting är naturligt längre, allt är konstgjort och det sjukaste är att folk verkar trivas med det och blundar för vad som egentligen håller på att hända.

Såg på en debatt mellan en man som arbetade med att genmodifiera livsmedel och en kvinna som var representant från Greenpeace. Även de som inte bryr sig om världen skulle förstå att det inte finns någon poäng med GMO. Mannen påstod att detta skulle vara en lösning på världsvälten. Kvinnan bara skakade på huvudet och sa precis det jag tänkte på "Det finns statestik på att det finns en stor mängd mer mat än vad som skulle behövas för att hela världens människor skulle vara mätta & belåtna, världsvälten handlar enbart om maktspelet och hur vi inte kan fördela jordens resurser rättvist. Genmodifierade livsmedel är bara ytterligare en produkt med vinstintresse, inget annat."

Det värmde ordentligt i magen och mannen började st-st-st-stamma värre än innan.

Det är riktigt skönt när man upptäcker människor med samma värderingar, vi är inte lika många som våra motståndare men vi finns. Jag känner motivationen och gemenskapen, revolutionen är inte långt borta. Den kommer vara ett stort kapitel i våran framtida historiabok och människorna kommer tacka oss och kyssa våra jordiga fötter.

Dom har handskar på

Illa kan det gå

Hjärnskador kan dom få

Vi kan inte bara stå och se på

När dom pucklar på

När nån blir slagen gul och blå

Vi kan inte bara stå och se på

För illa kan det gå

Jag hamnade av ren slump på en hemsida häromveckan där man kunde se hur stor jordens befolkning var och dessutom se hur mycket den ökade. De hade räknat ut att om man inkluderar alla dödsfall så är det ungefär 3 människor som tillkommer varje sekund. Det kändes som om jag spydde på bakfyllan samtidigt som om någon propagerade för Sverige demokraterna när jag upptäckte detta. Då jag satt där i total tystnad i nästan en timme och tänkte på exsisentialismen så hade jordens befolkning ökat med 10 000 människor. Jag blev verkligen skiträdd och jag såg allt från ett större perspektiv, jorden såg inte bara ut som en isbit som smälter utan även som en överbefolkad myrstack. Allt förberedande inför en födsel, inköp av blöjor, lästa övningsböcker och tapetsering av barnkammaren, blev helt plötsligt meningslöst.

Och här sitter vi och försöker bli nästintill odödliga, vi fortsätter med medicinsk forskning för det är så jävla viktigt att leva. Samtidigt har ingen koll på varför vi ska leva.

Jag har sagt det innan men ta t.ex. den patetiska lagen om att vi måste ha säkerhetsbälte på bussen nu förtiden. Vi ska spänna fast oss i våra liv i västtrafiks händer, vi får böter om vi vill dö. Får vi böter när vi väl är döda också? Är det bara jag som inte förstår detta?

När ska vi acceptera att man dör? Alla kommer dö tillslut, varesig man vill eller inte. Javisst är det obehagligt att tänka på det men det har helt klart blivit för stor trend att man ska leva. Börjar ni förstå varför jag för länge sedan har tröttnat på alla dessa beklagningar över min rökning? Ja, jag kommer säkert få cancer och dö ensam och olycklig. Men jaha? Jorden blir allt mer orättvis och naturens resurser räcker inte särskillt långt eftersom att folk envisas med att vara blandkostare. Vår planet överbefolkas av lidande människor, djur och natur och där sitter du och klagar på min rökning. Mörda Usas regering istället.

http://www.ugglan.educ.goteborg.se/jordens_befolkning.htm

För en vecka sedan så drack jag och två snygga brudar ren vodka vid en å beläget i centrala kungsbacka. Jag berättade stolt hur jag försöker minska på min rökning samtidigt som jag kedjerökte upp hela paketet.

Vi hade den oturen att överförfriskade brats, som varit på Kungsbackas egna White room, var tvungna att passera oss och lägga sig i våran revolutionära filosofistund. Inte särskilt förbluffande att svaret blev "Moderaterna" när vi frågade vilka de röstar på. När vi sedan frågar varför så var det enda svaret att "Jag tycker om pengar!". Jag är mycket väl medveten om kommunens inskränkthet och när jag lyssnar på dess ovetande så tar jag knappast åt mig utan skrattar åt verkligheten, men i vissa skeden blir jag bara så förfärad över att de har rätt till liv och rättigheter osv.

En kille sa till mig att jag var naiv. Jag har tänkt på det innan, men kan inte tolerera att en kille med Canada Goose-jacka och rikemans leende sitter och spottar det i mitt ansikte. Han kan väl knappast veta vad naivitet är så den diskussionen tänkte jag inte ta med honom. Dock utvecklades mina tankar om naivitet som planterats i min hjärna för någon månad sedan.

Hur är man när man är naiv?

Ta min piercing t.ex. Den piercade jag någon gång i högstadiet utan att tänka mig för, så jag har haft den i ungefär 4 år och jag tycker den sitter bra där den sitter. Men jag har delvis hört från min far att sånna där "ungdomsprylar" är en fas under sin rebelliska tid som man tillslut växer ur. Jag påstår inte att jag kommer sitta med min ring i läppen sedan när jag sitter och stickar mössor i gungstolen till barnbarnen men om jag nu ska ta ut den borde det väl vara på grund utav att jag inte trivs med den längre, och inte för att jag ska växa upp?

Så vart ligger denna naivitet och vem är egentligen naiv?

Är jag naiv när jag har en ring i läppen då jag strax är 18 år eller är personen som ser mig som naiv för att jag har en ring i läppen i självaverket den som är naiv. Eller är jag naiv för att jag tar ut piercingen i läppen för att inte ses som naiv längre? Är arbetsökaren med piercing naiv eller är arbetsgivaren som inte accepterar det naiv?

Människor kallar mig även naiv när jag hoppas på den "Gröna revolutionen". Helt plötsligt kallas jag naiv för att jag tror på förändring till det bättre. Kallades bönderna naiva under bondeupproret?

När man diskuterar politik med någon av den äldre generationen så säger de att "När man är ung tänker man med hjärtat och när man blir äldre tänker man med hjärnan". Och när man är ung är man garanterat naiv och sökande.

Jag hänger inte riktigt med. Vem är naiv och är det en bra eller dålig egenskap?