Hur många procent är du?
Ännu en sömnlös afton, klockan börjar ticka in på småtimmarna och jag tittar ned på min mage som börjar påminna om Peter Harrysons. Tegan and Saras lesbiska röster sjunger
"I just want back in your head" och jag tänker att jag vill tillbaka till allas huvuden.
Ikväll iakttog jag alla som dansade och skrattade medans jag själv stod och tänkte på att jag inte ens minns senaste gången jag verkligen var 100 %.
Frågan är om jag ens är 25%. Jag sitter i vanlig ordning och bara stirrar och gnager på mina naglar medans jag egentligen borde bli vegan, börja träna och tänka på någon slags framtid.
Men här sitter jag och käkar osten medans korna kollapsar i industrin. Jag heter bluff von båg.
Fan vad det är monotont och ledsamt att aldrig vara motiverad eller optimistisk.
Nu blev jag sådär tråkigt seriös igen, det är inte riktigt meningen, det liksom bara strömmar ur mig som en bakfyllespya: ovälkommet men nödvändigt. Världen suckar åt mig och jag suckar åt världen. Så mycket för den neonfärgade partybloggen.
Neonfärgad partyblogg
Jag har ingen lust att vara seriös längre, jag blir bara vemodig.
Det ska nog in lite mer party i min blogg: discokulor, platåskor och neonfärgade vida byxor.
PLUS
Imorgon ska jag jobba med små mellanmålsätande barn och tjäna en 500hundring.
Kitty Jutbring sa att hon skulle valt sojakorv om hon var tvungen att äta något resten av sitt liv.
Tegan och sara.
MINUS
Min dator har influensa och mitt projektarbete är offeciellt nedlagt.
Världen håller på att bli en polisstat - inte coolt.
Det finns pringles-chips hemma.