emmaversuschark

Jag tänkte påbörja min blogg med gårdagens ångest och idéer.

Söndag kväll och jag var påväg hem, gick in på falköpings resecentrum då jag slogs av en hemsk urinstank när jag öppnade glasdörren. I nästa sekund såg jag en hemlös ligga på en av bänkarna i väntsalen och det var ingen tvekan om att stanken kom från honom. Han tittade på mig med hatiska valpögon och jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Jag tänkte ge honom mina sista pengar som bestod av en 20-lapp och några småmynt, men jag gick bara förbi och satte mig på en bänk lite längre bort och fortsatte läsa "Kafé Sokrates".

Flera gånger var jag påväg tillbaka till mannen med urinstanken, valpögonen och de sönderslitna kläderna, men det var hela tiden något eller någon som höll fast mig där jag satt. Jag tänkte tankar som "Vad i helvette ska han med en liten tjuga till, han kommer säkert tycka att jag är snål. Vad kan han köpa för en jävla tjuga?" eller "Jag skulle kunna ge honom tjugan men tänk om han inte är någon stackare utan bara en man som har en dålig dag, då skulle det varit väldigt oförskämt gjort av mig". Men det som övervann allt var tanken om att det vore så jävla pinsamt att gå tillbaka till honom när jag väl gått förbi och satt mig en bit ifrån, vad skulle alla runt omkring tycka? De kanske skulle uppfatta situationen som oerhört jobbig, de kanske skulle fladdra med blicken, skruva på den feta röven och aldrig igen kunna koncentrera sig på något. De kanske skulle fastna på mentalhem hela bunten och sitta som autentiska barn resten av livet. Och jag som hela tiden snackat om att gå emot normen, inte vara en feg svensk som gör som alla andra för att inte skämma ut sig.
Igår förstod jag att jag mer eller mindre är lika svensk och banal själv, det var en hemsk tanke och jag hade ångest hela vägen hem.

Kunde jag inte bara gett honom tjugan? Kanske hade jag brutit isen mellan honom och de resterande i väntsalen, kanske hade de i nästa ögonblick vält miljoner över honom och bara någon dag senare skulle han ha köpt sig en lägenhet i Vasastan. Jag tycker det borde vara obligatoriskt att hemlösa uteliggare alltid ska ha en behållare brevid sig så att det garanterat inte blir pinsamt att skänka lite slantar.

Mina tankar om banala svenskar satt kvar ett tag i huvudet. Det är rätt intressant detdär med kollektivtrafik och att tycka det är jobbigt när någon okänd sätter sig brevid på tåget eller bussen. Tåget jag satt på var ganska halvtomt och alla hade varsitt tvåmans säte. Jag funderade kring hur de hade reagerat om jag helt plötsligt hade pressat ner mig i sätet brevid någon av dem och bara frågat en sådan normal fråga som hur de mådde. För det är väl inget underligt att fråga hur någon mår? (Varför frågade jag inte den hemlöse mannen hur han mådde? Han mådde garanterat inte bra och jag hade tid till att lyssna i några minuter.)

När alla till slut gick av tåget i göteborg så traskade de i rask takt och stirrade ned i marken, tror de verkligen att det går fortare att komma fram genom att titta någonstanns där det förmodligen inte befinner sig några andra människor? Jag själv försökte vara så obanal som det gick även ifall jag hatade allihop. Jag gick långsamt, för att visa hur osvensk jag var, och sökte ögonkontakt med de i närheten. Egentligen vet jag inte varför, vad skulle jag göra när de till slut såg att jag intensivt betraktade dem? Jävligt tur att alla vägrade slita sin blick från den asfalterade perrongen.

Jag borde sprungit ikapp alla och ställt mig på en talarstol längst bort och uppmanat alla att spela Bubble bobble med mig. Vi kunde koppla in ett 8-bitars nintendo till svarta tavlan. Kanske kunde vi en gång för alla bli flockdjur som istället för att tävla mot varandra, arbeta med varandra.

Liknande tankar hade jag på min lokala buss, det var beckmörkt och det var max 5 personer i hela bussen. Alla satt utspritt för att undvika varandra så mycket som möjligt. Vore det inte perfekt med en isbrytare i form av dancing stage, salta pinnar och vira blåtira med vodka? Vi hade ju skittråkigt allihopa ändå och tiden går fort när man har roligt, inte sant?

Jag ska lägga fram dessa förslagen till västtrafik.